söndag 6 april 2008

ARBETET OCH VANSINNET

Far till lantstället: inbrott, men inget stulet. I normala fall hade det varit en stor sak. Nu blir det bara ytterligare ett av tusen små bekymmer som det inte finns tid att bry sig om. Söndag kväll: dags att göra textmässeaffisch.

Det finns så mycket att skriva på en affisch: "kom och köp!", "billiga böcker!" och "härlig stämning" osv osv. Istället drabbar denna tanke: detta konstverk skall pryda staden, människor kommer att läsa det. Kort sagt ett tillfälle att göra poesi.

Det är så fel tänkt. Det är dessa slags impulsiva felslut som förärat mig titeln av "världens sämsta affärsman".

Tar nåt konstigt foto av mig själv ätande en bok. Gör en teckning av det, formar en mintgrön och en ljusrosa boll som inrymmer gåtfulla budskap. Fint!

Och inte räcker det med A2, nej här ska det slås på stort! Mina rådgivare har skakat på huvudet: en så stor affisch kommer inte få plats nånstans. Än sen. Kuksugning. Eller sugkukning. Den här gången MÅSTE textmässan inrymma en naken yngling som är täckt med mat. Allt annat vore ju en bokmässa. Och bokmässor är för småborgare.

Sugkukning!

1 kommentar:

Krister "Holman" Holmér sa...

Då, bäste herr Vertigo-Man, måste jag få till att säga två saker.
Det förstone är ett beröm: Bra. Det androne är en berättelse, eller ett förtäljande, snarare.

I egenskap av Bagare och Poet har jag nämeligen gjort dygd av att sammanföra och i många fall likställa poesin med bakkonsten. Ut-av din beskrivning av din affisch att bedöma, synes det mig att du har manifesterat detta vackra ändomål på ett rent förodömligt sätt. (Tillåt mig att åtterupprepa mina gratulationer: Bra!)

I mitt drömrike - Kristerland *hehe smårkrattar lite* - skulle poesin, bak-konsten och däretill Erotiken, leva i ett fasansfullt vacker symbios. Det vore en njutning, det.

EN DIKT
Jag äter min kaka
med lustfyllt behag
som den gång min lärarinna
lät mig få smaka
av sina behag,
det fick mig att spinna.
Sinnesintrycken av bakning och erotik
rörs samman på mitt intellektuella fik
och av allt detta gör jag poesi,
då sannerligen känner jag mig fri.


Väneligen,
Krister Holmér