Det slår aldrig fel: medial uppmärksamhet genererar ny uppmärksamhet, det är självförstärkande. Lite artiklar och intervjuer kring Textmässan och sedan börjar mailen och samtalen komma. Radioinslag (Kvällspasset i måndags), tv (Simon Gärdenfors talkshow), inläsning av Gunnar Blå-novell för P1 nästa vecka, småintervjuer, erbjudanden.
Ska dessutom börja som recensent i Aftonbladet igen, det är skoj!
Uppmärksamheten gör personligheten till en nod i de mediala flödena. Men snart sinar det igen, flödena sjunker undan, sköljer kring andra noder.
Vertigo hamnade för övrigt återigen hos kronofogden: andra eller tredje gången i år. Har betalat över 100 000:- i skatt under våren. Och fått returer på över 100 000:- Det visade sig också att Förlagssystem tog 17% i "returhantering" (?!) så där rök 17 o00:- till. Så mycket pengar! Ofattbara summor. Nu är min privata bankkredit tömd. Må det lösa sig innan slutet av månaden. Varför blir det aldrig riktigt bra?
Märker dock ett stort intresse för Lovecraft och Aretino, det är skoj. Allt kommer att lösa sig – till det sämre.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
2 kommentarer:
Funderade på detta vid det lilla föredraget på textival; hur kommer det sig att böckerna är så förbannat billiga? Det är nästan så man skäms över att köpa nya, fina, underbara Vertigo-böcker för under 100-lappen. Eller är det alla andra som är hutlöst dyra?
För övrigt så, ja, Gunnar Blå-uppläsningen i Gbg var uppskattad trots att han inte (?) fanns med på scen. Och på något sätt misstänker jag att du är ett större behag för ögat än Gunnar :D
Mannen med svart skägg och hår liknar Stefan Foconi, men det är inte han. Skådisen från Svenska ord i montern bredvid Lejd på mässan sa att både förläggare och köpare kändes som rättshaverister. Här är exempel på en underbart söt och lycklig en som blickar ömt på en bok som vore den ett litet gulligt spädbarn. Leve alla söta rättshaverister!
Lejdkvinnan
Camilla
Skicka en kommentar