tisdag 27 januari 2009

SNABBA CASH

Nä, ba skoja.

Fick två telefonsamtal på tuben i morse. Först en från en tidning som ville pumpa mig på info om en gammal anställd som sökt jobb. Referenssamtal är alltid knepiga. Den som ringer vill ha ärliga svar, men vet också att den som svarar oftast vill ge en så positiv bild som möjligt av den arbetssökande. Blåljuga känns inte aktuellt. Däremot glida lite på sanningen ibland kanske.

Sedan ringde en reporter från SvT Debatt och ville ha mig med ikväll för att prata om "Kokainförfattaren" (som egentligen är/var amfetaminist, men men). Avböjde, har inte tid. Och Daniel Berg är bortrest. Exakt samma sak hände för ett drygt år sedan i samband med Glänta-numret.

För den som ser mig som en mediahora: nej, ställer faktiskt inte upp på allt, säger ofta nej. Fast hade velat den här gången, frågan har sin betydelse. Terrorn mot rekreationsbrukare är ett led i en allt värre moralistisk repression i det här landet; den ingår i samma tendens som FRA och Ipred. Staten och storföretagen vill ha kontroll. Människorna får stryk. Polisen gör det smutsiga jobbet. Känns det igen?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tror det finns en gemen diskurs bakom det hela.. att personifiera bruket som något avart och estetiskt. Kulturellt.

Batongborgerligheten har allt att vinna på att göra bruket personligt, skamfyllt och konst(närl)igt.

Jag tror inte förlagsmannen kan vinna vare sig han uttalar sig eller inte...

Anonym sa...

"Blåljuga känns inte aktuellt. Däremot glida lite på sanningen ibland kanske."

Fint av dig, nu får han/hon aldrig jobbet...